Cosmic Calamity

Vid en första anblick ser Rondolinis konstverk mest ut som en kul och lekfull idé, en stor glass som någon ännu större tappat. Och visst handlar det om stora saker som tidens gång, att inget är beständig, slumpen, universum och att allt har ett slut. Denna isglass, stor som en människa, är en liknelse för vår dödlighet, en metafor för förgängligheten och att inget varar för evigt. Isglassen smälter långsamt under dagen och till slut återstår bara pinnen, stommen, skelettet i en pöl av smältvatten tills nästa glass placeras på samma plats…

Information om konstverket på teckenspråk