BeBop

Med ett anslag av matematik och musik intar Kristin Rapp det urbana rummet under årets OpenArt. Hon har länge arbetat med gestaltningar av det offentliga rummet. Hennes ”BeBop” är printad och utskuren fönsterfilm som dansar fram längs fasaden på Drottninggatan vid Swecos arkitektkontor. Det sker till jazzens mer energetiska form - om man tolkar in verkets titel ”BeBop”.

Kristin Rapp har i sina offentliga arbeten hitintills arbetat med konstnärlig gestaltning på planglas genom blästring och målning, eller print på större laminerade glaspartier.

Hennes konst, offentlig eller som enskilda bildverk, präglas av en raffinerad enkelhet. Det handlar uteslutande om abstrakta figurationer som växer fram ur en matematisk grundfigur.

Hon utbildade sig som ung till musiker men bytte bana och blev konstnär. Musik och matematik hör ihop och den kopplingen har hon tagit med sig in i sin typiska bildvärld.

För henne handlar det i den konstnärliga processen om att hitta det enskilda verkets inneboende rytm och hur formelementen som ingår sätter sig som en dynamisk helhet med förstärkande resonans.

Men inte bara formen är betydelsefull, färgerna är den musikaliska klangbild hon tränat så länge på som musiker, som hon flyttat med in i konsten. Sammantaget blir det en harmonisk enhet av form och färg.

I samtiden framhålls ofta att vi människor längtar efter verklighet trots att den digitala tekniken erbjuder alla möjligheter till en flykt från den samma. Ur det perspektivet kan hennes abstrakta figurer för den som suktar efter föreställande bilder vara en abstrakt motsats.

I själva verket är det tvärtom. Hennes ”BeBop” är den basala verkligheten, de byggstenar vår värld sammanfogas av. De är inte mindre verklighet än ett porträtterat ansikte. Det handlar istället om bilder på en mer grundläggande nivå, förmedlade med ett bildspråk som ligger nära de matematiska grundteman som bygger allt från atomer till människor. De är när de färgglatt dansar fram längs fasaden på Storgatan pusselbitar av oss alla, av dig och mig till skön musik...

Text: Stefan Nilson