Skikt

Natur och kultur har så gott som alltid på ett eller annat sätt mötts i bildkonsten, antingen som dyrkande åkallan av det förras storhet, ibland som en bild av motsättningen mellan människans kultur och naturen i sig.

Det senare förhållandet är väldigt tydligt i Tuuli Saarekas verk här i Arbetshuset vid Kanslibron (ett av Örebros äldsta bevarade hus). Urbaniteten är fylld av tecken på kampen mellan natur och stadens miljöer. Tuuli Saarekas utforskar de biotoper som anpassar sig till stadsmiljön och hur det urbana rummet ständigt fylls med meddelanden och föremål från mänskligt liv. Tuuli Saarekas gör konst av överflödssamhällets våldsamma produktion av prylar och konsumtionsavfall. Hon söker efter tecken på en urban evolutionär vidareutveckling där natur och det konstgjorda kanske kan smälta samman. En anpassning formad som en konstnärlig tanke men som en spaning mot en tänkbar framtid med en rad alarmerande förtecken.

Tuuli Saarekas samlar sitt grundmaterial genom att som en ”gam” (säger hon själv) girigt spana på läckerheter ur de lämningar staden släpper ifrån sig: reklamblad, pamfletter, borttappade kvitton, post it-lappar, biljetter, burkar, plastdetaljer och kanske ratade räkningar någon hoppats bli av med…

Resultatet är en urban flora av ”blommor” och ”växter” gjorda av mängder av olika köpta eller upphittade material och mestadels inte organiska utan av plast.

Som motpol står naturen som representerar en sorts ordning i alla fall. Växterna formas efter en lagbunden genetisk kod och naturen i sig är ett slags förunderligt väsen av kaos och ordning. Vår kultur, vårt sätt att leva, skorrar mot naturens i den ögonöppnande insikt som installationen i Arbetshuset frammanar.

Tuuli Saarekas hör till de konstnärer på årets OpenArt som medvetet arbetar med ”orena” material. Hennes estetik är full av motsägelser på ett mycket kreativt sätt. Utanför det vita huset porlar hennes fontän som är en avgjutning av… ser du? En skulptur som faktiskt beskriver tid. Tuulis egna tankar kring verkets utgångspunkt hittar du på hemsidan.

Text: Stefan Nilson