Gå till innehåll

Nandita Mukand, 1975, Indien

I ett vitt rum syns installation som bestående av en stor mängd tunna blomsterarrangemang som hänger från taket.  Arrangemangen består av olika torkade färgglada blommor och växter som bundits ihop i långa band. I bakgrunden syns två kvinnor som betraktar konstverket.

Foto: Sofie Isaksson

Poesin har sin melankoliska blå blomma. Är bildkonstens motsvarighet en vissnad? Kanske, åtminstone i många av Nandita Mukands arbeten. Till kärnan handlar det om livets cykel av födelse och död. Men också att livet på jorden återhämtar sig och segrar över destruktiva krafter.

I den urbana miljön blir saker extra tydliga där stadens liv lämnar spår och material efter sig. Nandita Mukand använder sig av dessa lämningar i konstnärliga installationer.

Torkade växterdelar, löv och frön – de som vuxit och frodats men vissnat ned – ges i hennes arbeten ny skulptural kropp. Här framträder en paradoxal väv som ett intressant estetiskt samspel mellan konstnärligt uttryck och ursprungsmaterialet. Så segrar naturens förnyande kraft över de destruktiva i installationerna. Ja de väcker känslor inom oss.

Text: Stefan Nilson

Senast uppdaterad:

Publicerad:

Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Kontakta OpenArt

Kontakta Örebro kommuns servicecenter

Telefon: 019-21 10 00 

Öppettider: Vardagar kl. 8-16.30

Besöksadress: Näbbtorgsgatan 10

Öppettider: Vardagar kl. 10-16

E-post till servicecenter

 servicecenter@orebro.se