Peter Johansson

Jag betecknar mitt konstnärskap som en dryg 30-årig forskningsresa genom svenskheten. Sedan 1990 har jag arbetat konstnärligt med de komiskt traumatiska upplevelser som min uppväxt i 60- och 70-talets Dalarna gav mig. Dalarna är landskapet i hjärtat av Sverige som sedan slutet av 1800-talet varit det nationalromantiska ansikte som visats upp som genuint svenskt och samtidigt exploaterats av turistindustrin med djävulsk precision.

Med en far som var kyrkomålare och en mor som drev en våffelstuga för skidturister, kan man säga att min konst var insyltat självironisk och prövade gränser mellan vad som ansågs vara god konst och kitsch. I skulpturer och installationer har jag ohejdat men inte alltid så himla framgångsrikt tagit itu med omhuldade svenska företeelser som dalahästar, falukorv, folkdans, röda stugor och rasism.

Jag har också funnit intresse och berättelser ur min uppväxts leksaker, serietidningar och den fantasivärld som jag verkligen trodde skulle komma och hjälpa mig, om behov fanns. Jag har sparat och samlat på dessa föremål. Tror deras historier skapar nya konstverk som kan hjälpa och glädja oss i vardagen.

Framför allt ville jag att min konst skulle angå många människor genom att vara fysisk, direkt och mycket visuell. Gärna också skrattretande.

Under början av 2000 talet riktade jag mitt arbete till liknande företeelser i andra kulturer och länder och hur andra människor möter oss svenskar både här i Sverige och utomlands.

Min tanke är, trots de mycket personliga historier jag berättar om i min konst, att de ändå skulle kunna bli allmängiltiga och en sorts passager till besökarnas känslor och hjärta och frammana deras egna upplevelser, både sämre som mer glädjefulla.

Jag fortsätter arbeta med dessa historier.

Webbplats

artistpeterjohansson.com/

I samarbete med Konstnärsnämnden