Ett frustrerande år i ett fantastiskt yrke

Det lider mot sitt slut. Läsåret 20/21 analyseras, rundas av och packas ner. Alltså, vilket läsår det varit! Inte mycket har varit sig likt. Jag är trött och ni är nog många med mig!? Men så kom skolavslutningsdagen och jag fylldes istället med stolthet och värme. Trots allt som hänt under året älskar jag verkligen mitt jobb!

Jag har många gånger detta läsår varit frustrerad. Frustrerad över att vänta på beslut, frustrerad över att inte hinna med mitt jobb, frustrerad över att allt kastas om och på att känna mig lite maktlös och jag har oroat följt det som skett i samhället denna pandemi. Det finns så mycket att säga om detta läsår.

Vi har Corona-anpassat ditten och datten, torkat bord, vädrat, tvättat och spritat händer, täckt upp för kollegor, genomfört och rättat nationella prov, bedömt elever, förberett och genomfört utvecklingssamtal.

Jag har genomfört lektioner och försökt att vara stöttande och motiverande för våra elever, löst konflikter, tröstat barn, gått på handledning, extra anpassat och försökt få till ledning och stimulans i klassrummet. Jag har skickat hem material till elever som behövt vara hemma på grund av restriktioner kring sjukdom och hjälp elever att ta igen när de kommer tillbaka till skolan.

Jag har skyndat mellan lektioner, telefonsamtal med vårdnadshavare, klickat in mig på möten på eftermiddagar med melliset halvätet och fortfarande kissnödig sedan förmiddagen och just … lite lektionsplanering på det. Och allt som oftast detta år har jag gått hem i slutet av dagen med en önskan om att jag skulle hunnit med mer eller kunnat stöttat mer… Jag har de senaste dagarna städat och packat klassrum och arbetsrum, förberett skolavslutning och rundat av läsåret. I år har arbetstopparna varit höga och andningspauserna få och ni hör ju, tröttheten tog över och offerkoftan åkte på.

Men sedan kom skolavslutningsdagen...

Men sedan kom skolavslutningsdagen. Jag kände att de senaste veckornas trötthet, offerkofta och stress rann av lite när jag såg mig omkring i klassrummet på alla tindrande, sommarlovssugna ögon. Jag fylldes istället av stolthet och värme. Alla fina relationer, alla framsteg och alla underbara elever. Vilket fantastiska yrke jag har som får se våra barn och unga kämpa, utvecklas och lära, som grupp och som individer. Vilken lyx att få stå där och se ut över en elevgrupp som månar om varandra, skrattar och har hittat på fina överraskningsmoment för varandra eftersom de ska skiljas åt som klass. Jag har haft så otroligt många roliga och lärorika stunder tillsammans med mina elever och lärarhjärtat har fyllts på med ännu en elevgrupp. Jag ser fram emot att se dem fortsätta utvecklas på mellanstadiet, men nu lite mer på avstånd.

Jag tänker också på vilka fantastiska kollegor jag har, i arbetslaget och på skolan, som ställt upp för varandra och som gjort allt för att eleverna ska må så bra som möjligt och nå så långt som möjligt.

Det jag vill säga med detta inlägg är att trots den lite höga arbetsbelastning vi har ibland (detta läsår oftast faktiskt) så älskar jag mitt jobb!

Det lider mot sitt slut och jag hoppas att även Covid-19 gör det. Jag arkiverar detta läsårs alla frustrationsmoment och ser fram emot ett nytt läsår och att få lära känna en ny elevgrupp.

Var rädda om er och ha en skön sommar. Det är vi så värda allihop!

/Emma

@kunskap_gladje_trygghet

Senast uppdaterad:

Publicerad: