Hänger du också med på skolresan?

Agenda och penna

Det låter som en klyscha, men vi vill ändå påminna er om att tiden går väldigt fort. Speciellt när man har kul. För två år sedan öppnade sig en fantastisk utmaning mitt framför näsan på oss. Då hade vi precis fått reda på att vi, från och med höstterminen 2014 blivit erbjudna möjligheten att börja arbeta i Kvalitetsutvecklargruppen. Det kändes overkligt, spännande och utmanande. Vi, Jennypher Löfgren och Annika Walter, träffades för första gången i maj 2014. I grund och botten är vi båda grundskollärare med våra ordinarie arbetsplatser på Vivallaskolan 7-9 och Virginska gymnasiets Introduktionsprogram. Det vi har gemensamt sedan tidigare är att vi båda är utbildade lärare i bland annat svenska och svenska som andraspråk, med ett genuint intresse för språkets betydelse i undervisningen och skolutveckling. Där, i maj, lades grunden för ett lyckosamt samarbete och en god vänskap. Inte anade vi då vilka härliga år vi hade framför oss och hur mycket vi skulle få utmanas och utvecklas tillsammans i vår skolresa. Våra förväntningar på såväl oss själva som på kommande utmaningar i uppdragen var höga och många av dem har infriats.

Nu, efter det här tvååriga skolutvecklingsuppdraget, har vi ännu fler tankar, frågor och idéer än vi hade tidigare. Vi har erbjudits möjlighet att se på skolan och dess organisation med nya ögon. Våra uppdrag har vi haft på grundskolor och gymnasier runt om i Örebro kommun. Vi har haft förmånen att få delta i olika skolors vardagliga arbete och fått möjlighet att följa pedagoger i deras undervisning. Gissa om vi har lärt oss mycket om skolverksamhet och dess utmaningar i utvecklingsarbeten. Genom att få möjlighet att följa fantastiska pedagoger som finns runt om på våra skolor. Genom att träffa barn och ungdomar som berättat om sin vardag och undervisning för oss. Genom att få ta del av de olika skolornas kulturer, utmaningar och förutsättningar. Givande möten och samtal med politiker och delar av förvaltningen har också varit en del av vår vardag. Vi har fått en bättre inblick i vad som sker och vad som diskuteras i och om skolan. Med större kontaktnät och insikt har vårt intresse för skolutveckling ökat. Vår lärdom är att skolutveckling tar tid, och det måste få ta tid.

Våra uppdrag har i grunden handlat om språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Alla utvecklingsuppdrag har dock sett olika ut då det är ett vitt begrepp. Det handlar om att erbjuda möjligheter att delta i aktiviteter som kräver interaktion och som ger språklig stöttning och kontextualisering. Att lära sig ett språk och ett ämne är en parallell process, där såväl pedagoger som elever behöver vara aktiva. Alla lärare, oavsett ämne, behöver vara medvetna om språket i ämnet och aktivt undervisa om både ord och begrepp. Det är inte bara de ämnesspecifika orden som behöver beröras utan också de allmänakademiska och dubbeltydiga orden, som ofta skapar förvirring för eleverna. I våra styrdokument, Lgr11 och Gy11, framgår att språket ska löpa som en röd tråd genom skolverksamheten, vilket innebär att alla vuxna i skolan har ett stort ansvar för att arbeta språkligt.

Skolan är ett område som alltid är på tapeten hos alla i samhället och inte minst i media. Kritiska röster hörs om den insats vi gör. Alla kan skolan. Alla har gått där och/eller har någon nära som jobbar eller går i skolan nu. Åsikterna och förslagen är många. Höj måluppfyllelsen. Ändra undervisningen. Arbeta med värdegrunden. Dessutom bekräftar Pisa-undersökningar att något behöver göras. Det låter så lätt när andra talar om det, men vi vet att det inte är så enkelt. Skolan är en komplex verksamhet. Som påverkas av många faktorer. Under vår tid som kvalitetsutvecklare har vi haft många reflekterande samtal och landar i att vi måste börja fundera över det vi gör. Vad händer egentligen i klassrummet? Hur går undervisningen till? Vad fungerar och vad fungerar inte? Skulle jag vilja gå på min egen lektion?

Vi har lagt märke till, vilket också Skolverket bekräftar, att när lärare tillsammans med kollegor analyserar och utvärderar sin undervisning leder det till bättre resultat hos eleverna. Och det vill vi ju ha! Bättre resultat och en skola för ALLA! Inte, EN skola för alla! Det kollegiala lärandet är en framgångsfaktor, och det pratas mycket om det idag. Men vad innebär det egentligen? Enligt Skolverket är kollegialt lärande en nyckelfaktor för framgångsrik skolutveckling.

Det som kallas kollegialt lärande är en sammanfattande term för olika former av kompetensutveckling där kollegor genom strukturerat samarbete tillägnar sig kunskap och färdigheter. Kollegialt lärande betonar vägen fram för att lösa uppgifter, formulera problem och kritiskt granska inte bara andras utan även sitt eget arbete [1].

Utifrån vår erfarenhet har vi märkt hur viktigt det är med en tydlig struktur och en långsiktig planering för arbetet. Den totala tidsåtgången för en förändringsprocess är enligt forskare någonstans mellan fem till sju år. Tidsåtgången har vi inte alltid helt klar för oss. Långsiktighet, kontinuitet och uthållighet är viktiga förutsättningar för att lyckas med utvecklingsarbetet. Under en så lång process är det viktigt att ha ett tydligt mål.

Örebro kommun har ett tydligt mål. Tillsammans ska vi sträva efter att bli en skola i topp 25 i SKL:s ranking år 2025. För att nå det här målet måste vi samla våra resurser, som nu är tänkt i Centralt Skolstöd. Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi göra skillnad. Men utveckling och förändring tar som vi tidigare nämnt lång tid och det måste få ta tid för att det ska bli bra. Det arbete som påbörjas på en skola med stöd av kvalitetsutvecklarna är just en början. En början på ett utvecklingsarbete som skolan sedan behöver fortsätta med i egen regi. Det är häftigt att få vara en del av det här. En del av en mängd börjor som sedan ska leda till positiv skolutveckling och högre måluppfyllelse. För att dessa börjor ska ta sig så krävs att vi håller i och håller ut. Ett systematiskt kvalitetsarbete behöver ha tydliga delmål och mål.

Det är viktigt att få inspiration för att kunna tänka nytt. Men att bli inspirerad leder inte till en förändring. För att få en förändring krävs att vi tar tag i vår inspiration och gör något med den. Tillsammans. Att utveckla något kan ibland vara en smärtsam process då det kan visa sig att det vi tidigare gjort inte längre fungerar lika bra. Kanske innebär det att vi måste göra en riktig kullerbytta med tankarna? Kärnan i det kollegiala lärandet är att dela processen med varandra. Att tillsammans upptäcka nya vägar. Vad är det vi behöver utveckla och hur ska vi göra det? Vad är det vi behöver lära oss för att genomföra utveckling? Ja, frågorna är många! Det är det som är så spännande. Att lära sig tillsammans och lära sig av varandra är nyckeln till framgång. Så det är en fortsatt spännande resa. Vill du hänga med på skolresan?


/Jennypher Löfgren och Annika Walter – med säkerhetsbältet på och siktet ställt framåt.

Senast uppdaterad:

Publicerad: