Bokblogg: Se krigsleken – Kraft, rörelse och förvandling, av Ebba Theorell

Utmana synen på krigsleken

Theorell såg på hur hennes egna barn med kompisar lekte Star Wars och upptäckte hur barnens rörelser var väldigt skickliga och i samklang med varandra, utifrån detta gjorde hon en studie baserat på lekar som är influerade av populärkultur. Theorell beskriver hur det ofta ses på barns krigslek som något våldsamt och farligt som måste bekämpas men menar att man ska se skillnad på aggressivitet och låtsasaggressivitet, eller lekfull aggressivitet, där det inte finns någon avsikt att skada någon. Krigslek kan även utveckla barnen att kontrollera sina aggressiva impulser, det kan utveckla möjligheten att skilja på fantasi och verklighet och att kunna inta andras perspektiv. Theorell visar på hur barnen tonar in varandra i leken, hur de är respektfulla och lyhörda mot varandra.

Lekforskaren Torben Hangaard Rasmussen beskriver att det kroppsliga uttrycket förbinder barn, att de tidigt kan förstå vad andra människors kroppar uttrycker. Theorell menar att det kan vara viktigt som utbildare att observera mera kring hur kroppslig kunskap kan ta sig uttryck hos barnen.

Utifrån det Theorell såg valde hon att se på krigsleken med fokus på rörelserna och med hjälp av dansteori analysera detta. Hon såg en musikalisk känslighet i barnens rörelser, vilket även barnen själva gjorde då ett barn kommenterade sin kompis som rörde sig som Luke från Star Wars: ”Det ser ut som balett!” I ett annat exempel beskriver författaren hur en barngrupp börjar i en dans som inte är kopplad till krigslek men när barnen improviserar så kommer det upp rörelse som actionhjältar gör, det visar sig att dans och krigslekens rörelse låg nära. ”I en pedagogisk kontext kan det här vara värdefullt att reflektera kring, då vi ofta tenderar att stoppa vissa uttryck även när vi arbetar med estetiska språk.” Enligt mig kan det här även utveckla arbetet kring dans med barnen och inkludera flera. Det är något jag kommer ta med mig nästa gång jag dansar med barnen.

Krigslek och genus

En viktig aspekt som Theorell tar upp är krigsleken i förhållande till genus då det, enligt forskning och författarens egna erfarenheter, är mest pojkar som leker krigslek. Theorell beskriver en motstridighet för pojkar som från exempelvis populärkultur och superhjältar uppmuntras att kriga och vara tuffare än man är, men sedan mötas av förbud och missförstånd från vuxna när de försöker förhålla sig till detta. Att dessa lekar alltid möts negativt visar även flickor att de inte får leka högljutt och aktivt. Theorell menar att det finns en strävan mot att barn ska skapa den ”fina” leken. Det här är något jag kommer ta med mig i mitt yrke – varför värderas vissa lekar högre än andra?

Trots att jag på nästan varje sida fick mig en tankeställare vet jag inte om jag är helt övertygad kring krigslekens varande. Författaren påpekar själv vid återkommande tillfällen att det inte alltid fungerar och att det är viktigt att se till olika stämningar i leken. Men jag landar i, precis som Theorell beskriver, att det handlar om att ”se rörelse, tillåta rörelse och att uppskatta och lära sig mer om kroppsligt lärande och kunskap.”

/Jennie Isaksson, Förskollärare, Snökristallens Barnakademi