Bokblogg: Navigera i den digitala samtiden.
"Skolan måste hänga med i digitaliseringen av samhället. Men det är ett stort och komplext område. Var ska man börja? Vad är viktigt att veta?" Redan texten på baksidan av antologin "Navigera i den digitala samtiden" slår an en sträng som är bekant för många inom skolans värld. För en del blir dessa två frågor övermäktiga vilket leder till att man inte ens påbörjar sin resa. Var ska man börja egentligen? En bra start är att läsa denna bok och få inblick i hur andra lärare, forskare och experter resonerar och reflekterar.
Karin Nygårds och Terese Raymond, redaktörer, har samlat en imponerande skara personer som på något sätt jobbar med skolans digitalisering. Vi möter forskare, lärare och andra experter som alla ger en inblick i deras vardag. Vi får ta del av deras tankar och funderingar inom det gränsöverskridande området ”Skolans digitalisering”. Ibland enkelt att förstå syftet med digitaliseringen, men ibland oerhört komplext beroende på vart inom skolans värld du befinner dig.
Jag läste boken ur två perspektiv, dels som IKT-pedagog dels som matematiklärare. Då jag länge varit delaktig i olika utvecklingsarbeten gällande digitaliseringen av skolan så känns mycket av diskussionerna igen och även personerna bakom texterna är bekanta. Detta är absolut inget krav för att ta till sig boken utan den fungerar precis lika bra för dig som tar dina första försiktiga steg med exempelvis något digitalt verktyg i ditt eget klassrum. Jag väljer här att lyfta några av de skribenter som deltar och som fick mig att tänka till ett par gånger extra.
Hülya Basaran skriver om hennes resa där hon integrerat digitala verktyg i sin undervisning i svenska som andraspråk. Hon beskriver en vardag lik många andras där hon försöker få fart på användningen av de tekniska hjälpmedel som finns till hands.
…man behöver inte lära sig för att börja använda teknik, men man behöver börja använda teknik för att lära sig
Basaran insåg att hon hade undervisningssvårigheter, det vill säga svårigheter att få med sig eleverna. Motivationen var inte på topp och de beprövade planeringarna lockade inte eleverna till den utveckling som hon siktade på. Vi känner nog igen oss från vår egen undervisning. Hur kan jag variera min undervisning på ett sätt som engagerar eleverna och som leder till ytterligare utveckling? Hon beskriver vikten av att rektorer och ledning föregår som goda exempel gällande hur IKT kan användas för att variera och effektivisera deras arbetsvardag. Samtidigt lyfter Basaran samvaron inom sociala medier där lärare ständigt delar med sig av sina med och motgångar gällande användandet av digitala hjälpmedel. Gång på gång lyfter hon vikten av att förstå att tekniken i sig inte leder till någon större förändring i ett klassrum. Vi måste hela tiden koppla användningen till våra styrdokument och skolans grunduppdrag. Syftet med tekniken måste vara tydligt för läraren och för eleverna.
Elza Dunkels skriver intressant om kollektiva lärandemodeller på nätet. Just internet har gjort det möjligt sedan länge för grupper av användare att dela med sig av sin kunskap. Detta ofta utan krav på motprestation eller att få något i gengäld. Intressegrupper formligen bubblar av engagemang och det är inte en specifik person som fungerar som allvetande lärare utan kollektivet driver utvecklingen gemensamt. Frontfigurer som experter finns naturligtvis, men varierar allt eftersom behovet av kompetens förändras under resans gång. Belöningen för det jobb som läggs ner kan vara något så enkelt som äran av att kunna något. Uppskattande ord från intressegruppens medlemmar räcker långt. Hänger skolan med här?
Dunkels ställer frågan om skolan verkligen validerar elevers kunskap tillräckligt beroende på vart de inhämtat den. Hon skriver om källkritik vilket naturligtvis är ett viktigt område för skolan att hantera. Däremot så vidgar hon begreppet ”tillförlitlighet” gällande källor. Kontexten där information ska användas spelar en stor roll när det gäller att bedöma om den är tillförlitlig. Vi tittar ofta mot officiella kanaler, akademiska experter och liknande när vi bedömer en källa. Däremot kan en outbildad person som tillskansat sig djup kunskap inom ett område vara en nog så tillförlitlig källa beroende på inom vilken kontext som informationen ska användas. Jag vill gärna koppla detta till det informella lärandet och det kollegiala lärandet som ofta nämns som begrepp inom skolan.
Det blir uppenbart att tillförlitligheten inte sitter så mycket i personen eller mediekanalen, utan att det är starkt kopplat till vilket ämne som avhandlas
Vem är egentligen en expert inom ett givet område?
Hur hanterar skolan elevers navigeringsförmågor gällande att hitta dessa formella och informella experters kunskaper?
Kanske är det så att vi lärare ibland begränsar antalet källor som elever tillåts ha tillgång till mycket beroende på att vi själva inte vet hur andra källor bör hanteras och bedömas. Jag som lärare förmedlar det jag är bekväm med och elever riskerar att gå miste om en hel del informell kunskap på grund av att jag inte riktigt hängt med gällande vart på nätet de verkliga experterna finns.
Skolans digitalisering berör oss alla, oavsett om vi är verksamma inom skola eller inte. I och med att vårt samhälle digitaliseras allt mer så behöver skolan följa med. En viss eftersläpning finns naturligtvis och det är där som denna bok landar för mig. Boken beskriver det som sker i nutid, det som sker just nu i skolor, klassrum och i andra institutioner. Däremot sker det inte överallt samtidigt men genom att ta del av bokens vardagsbetraktelser så får jag som läsare en överblick i alla fall. Denna överblick kan mycket väl användas som katalysator för det egna utvecklingsarbetet kring min digitalisering. För likt många andra större förändringar så börjar även denna hos varje individ. Varje läsares egna personliga digitaliseringsarbete gör som enskild person inte så stor skillnad, men tillsammans så kommer vi alla vara med och forma morgondagens skola. Så tag ett steg till. Läs boken ”Navigera i den digitala samtiden”.
/Peter Ellwe, lärare på Rudbecksgymnasiet
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.