Bokblogg: Läraryrkets etik och värdepedagogiska praktik

Jag blev genast intresserad av boken när jag läste titeln. Etik och värdegrund är ämnen jag brinner för. Dessutom är det något som jag tycker att det fanns för lite av i utbildningen och som det finns för lite tid till på APT och arbetslagsplaneringar. Som lärare är vi i maktposition över/till barn och det kräver medvetenhet och reflektion kring den asymmetrin och vad ett yrkesetiskt förhållningssätt innebär.

Så, jag fick hem boken. Det visade sig att den är tydligt riktad till lärare i grundskola och gymnasium. Jag är förskollärare och drog en suck inombords. Det är inte första gången som orden ”lärare” eller ”läraryrke” exkluderar förskollärare. Yrkesetiska principer för lärare som antogs 2001 exkluderar också förskollärare. Jag tycker att yrkesetik alltid är viktigt och intressant men tänkte att denna bok kanske inte skulle vara så relevant för mig som jobbar på förskola. Men boken visade sig vara både intressant och relevant även för mig. Den tar bland annat upp vad yrkesetik är och dess inneboende motstridigheter, lärares etiska övertramp, (o)rättvisa i klassrummet och lärares värdeförmedlande roll i en mångfald av normer. Endast kapitlet som handlar om betygssättning kändes irrelevant för mig, resten läste jag med stort intresse och med överstrykningspenna i högsta hugg.

Särskilt intressant, och samtidigt skrämmande, tyckte jag det var att läsa om den tystnadsnorm som råder inom läraryrket. En stark tystnadsnorm som innebär att man som lärare ”inte har med andras undervisning att göra” (s. 77). Man är lojal med sina kollegor och kritiserar dem inte. Det är svårt att bryta tystnadsnormen för det betyder att man bryter lojaliteten kollegor emellan och riskerar att såra kollegan. Och riskerar att själv hamna utanför arbetsgemenskapen. Samtidigt är det viktigt att inte glömma att ett yrkesetiskt förhållningssätt innebär ett kollegialt ansvar att ingripa mot kränkningar.

Jag blev obehagligt påmind om att jag själv har sett barn och elever bli kränkta eller illa behandlade. Inte så allvarliga händelser, men tillräckligt för att jag inom mig har tänkt att det inte var okej. Att det inte kändes bra. Jag erkänner att jag inte alltid har sagt ifrån. Jag har alltså någon gång varit en del i tystnadsnormen. Inte velat stöta mig med kollegor. Inte velat såra eller kritisera. Inte velat skapa dålig stämning på jobbet, inte riskera min arbetsmiljö.

En annan sak jag tar med mig från boken är begreppet ”moralisk stress”. Sådan stress som uppstår när vi, på grund av förutsättningarna vi har, tvingas handla på ett sätt som vi egentligen tycker bryter mot vad vi anser är moraliskt riktigt.

Man vet vad som är det rätta att göra, men institutionella hinder gör det helt eller nästan helt omöjligt att genomföra den rätta handlingen. (s. 90)

Som lärare ställs vi ofta inför det skulle jag vilja säga, till exempel när tiden inte räcker till för att ge varje barn eller elev den tid eller anpassning som vi tycker de har rätt till. Alla barn och elever har rätt att bli sedda och bekräftade, ”ingen är helt utan behov” (s. 105), men, som Colnerud skriver och som vi lärare ofta upplever, så är resurserna så gott som alltid otillräckliga.

I boken föreslås hur man kan arbeta för att motverka tystnadsnormen och utveckla lärares yrkesetiska förhållningssätt. Jag föreslog det som ett ämne att ta upp på en APT på min arbetsplats och rektorn nappade genast. Om det aldrig lyfts öppet så är det nog lätt att tystnadsnormen upprätthålls och att lärare bär den moraliska stressen i tysthet. Det står att boken är skriven för lärare, lärarstudenter och lärarutbildare men jag skulle vilja säga att den är minst lika viktig att läsa för förskolechefer och rektorer.

 

/Carina Thorzén, förskollärare = lärare i förskola och förskoleklass

Senast uppdaterad:

Publicerad: