Bokblogg: Digitalt meningsskapande, av Erika Kyrk Seger (red.)

Boken Digitalt meningsskapande är skriven 2020 och inspirerad och uppdelad av flera författare. Kapitlen har olika innehåll men den röda tråden är det digitala och dess betydelse. Det är tio kapitel som är skrivna av olika kvinnor med olika bakgrund. Detta gör att boken tilltalar många.

Digitalt-meningsskapande Bokblogg Recension

Varje kapitel börjar med en kort presentation av författaren för det enskilda kapitlet och en bild av henne, det ger en personlig känsla av att gå vidare i kapitlet. Jag får med mig författarens röst in i min läsning.

Erika Kyrk Seger har redigerat boken och gjort den så familjär och inspirerande som hon själv är.

Susanne Kjällander skriver i inledningen att digitalisering ska implementeras som ett komplement inte ett substitut. Det är en beskrivning som fångas på flera sätt i boken – hur kan vi göra för att säkerställa att förskolan är på väg åt rätt håll?

När jag bläddrar igenom mina kommentarer från boken är de långa. Detta är en bok jag kommer att använda mig mycket av i mitt yrke som digitaliseringspedagog och huvudlärspridare. Men det är även en bok som sätter igång frågor som kan utmana mina närmaste kollegor och mig själv, i min roll som utvecklingsledare och förskollärare. Alltså en användningsbar bok ur alla perspektiv.

Erika Kyrk Seger har själv skrivit två kapitel i boken, det första kapitlet heter Digitalitetens punctum. Punctum, beskriver hon i boken, står för det som fångar ditt intresse i en bild och som stannar kvar när du lämna bilden. För mig är hennes ord ett punctum, jag har hört henne föreläsa ett flertal gånger och de är lika levande som kapitlet, de får man att tänka till och stanna upp. Som kommentaren:

Det viktigaste är inte att behärska allt utan veta om att det finns, om vi vet vad som finns kan vi göra pedagogiska val för när de ska finnas tillgängliga och när de ska användas (s. 28).

Denna kommentar har jag redan använt mig av flera gånger, den får både mig och kollegorna lugna. Vi har de bästa som hjälper oss i utforskandet, barnen! Vi lär oss bäst genom kollegialt lärande, detta sker dagligen med barnen. Vår del är att veta att materialet finns och vad vi borde använda vid detta undersökande. Men att faktiskt våga stanna upp och inte kunna men ändå veta. Det är mitt nya motto. Jag kan inte allt, men jag vet möjligheterna.

Förskolan skall förbereda barnen för ett samhälle i utveckling. Samhället utvecklas allt mer digitalt och diskussioner väcks varje dag. Man kan knappt handla en mjölk utan att använda det digitala. Men varför är samhället emot att förskolan digitaliseras?

Elza Dunkels har skrivit ett kapitel i boken som fick mig att fundera på detta. Hon skriver om skärmtid och dess forskning men även om faktan vad vi i förskolan står för. ”Barnen som går i förskolan idag kommer att leva hela livet i en digitaliserad värld, vilket betyder att de måste ha adekvat digital kompetens.” I möten tillsammans med andra huvudlärspridare i min kommun har vi diskuterat just detta uttryck mycket, adekvat digital kompetens.

Men har samhället gjort det? Har vårdnadshavare eller andra kollegor gjort det? Vad behöver barnen lära sig för att faktiskt vara förberedda för samhället idag? Vad skräms vi för?

Elza skriver vidare att det digitala står aldrig ensamt utan alltid i relation till minst ett annat verktyg. Det tror jag är skillnad på hemmet och förskolan. Vi anknyter saker, såsom lek till projektor, naturen till microägg och projektering till dans. Emma Levis skriver i sitt kapitel om det tomma rummet. Detta vävs ihop med Elzas kommentarer. Vi i förskolan använder oss av rummet och dess utsmyckning, det digitala och dess funktioner och kryddar det med det bästa vi har, barnen! Tillsammans får vi en undervisningssituation som förbereder oss och barnen för vad som komma skall. Kanske stannar vi kvar i detta och nuet. Erika Kyrk Seger lyfter dokumentationens betydelse i sitt andra kapitel. Med dokumentationen hjälper vi oss och barnen till detta, se möjligheterna, kunskapen och förståelsen!

Helt klart en bok som kan läsas av alla, den som studerar till att arbeta i förskolan eller den som redan är verksam i förskolan på något sätt. Men även en bok för de vårdnadshavare eller personer ute i samhället som faktiskt ifrågasätter förskolan och det digitala.

/Sara Pergemo, Klöverängen förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad: