Kulturmiljö

Kulturmiljöer i Örebro kommun

Kulturmiljö avser den del av miljön som i större eller mindre utsträckning påverkats och formats av människan. Det kan exempelvis röra sig om bebyggelse, lämningar eller hela landskap. I Örebro kommun finns en mångfald av kulturmiljöer som bidrar till attraktiva livsmiljöer och som är en resurs i strävan efter ett hållbart samhälle både miljömässigt, ekonomiskt och socialt. Årsringar i bebyggelsen ger intresseväckande dimensioner och ger en variation som är en stor tillgång när våra stads- och landsbygdsmiljöer utvecklas.

Landskapet inom Örebro kommun

Inom det område som idag är Örebro kommun har det funnits bosättningar sedan stenåldern och på landsbygden finns exempel på byar och bebyggelselämningar, vissa med rötter i förhistorisk tid. Landskapet inom kommunen är präglat av fem landsbygdskaraktärer som gett ett varierat kulturlandskap med ett stort tidsdjup:·

• Kilsbergen som är kuperat och skogsbeklätt med branta sidor mot jordbrukslandskapet. Den storskaliga naturen och den småskaliga bebyggelsen ger karaktären.
• Hjälmaren och dess varierande kust med skog och jordbruk.
• En storskalig jordbruksbygd med ett flackt odlingslandskap. Ett sedan länge av människan påverkat landskap.
• Mellanbygden bestående av skog och odlingsmarker med omväxlande skog och öppna marker, böljande och småskaligt. Sedan länge brukad mark och tydliga strukturer i form av enskilda gårdar och mindre byar.
• Skogsbygden med ett kuperat skogslandskap med inslag av kulturmiljöer och rekreationsområden.

En utmaning i fysisk planering är att verka för en helhetssyn på landskapet (både i stads- och landsbygd). Det går inte alltid att dra några tydliga skiljelinjer mellan exempelvis natur- och kulturmiljö – den fysiska miljön är en och samma. Det gäller att ta tillvara natur- och kulturvärden men samtidigt koppla frågorna till upplevelsemässiga och rumsliga aspekter och att se de sammanhang där värdena finns.

Den strukturomvandling som sker i jordbruket innebär på vissa plaster att marker växer igen, att hävd upphör och att äldre jordbruksbebyggelse inte längre har en användning. Bebyggelse eller landskap med kulturvärden riskerar att gå förlorade.

I kulturlandskapet och på landsbygden är följande företeelser värdebärande för landskapets historia:

• Odlingslandskapet kring Hjälmarens stränder och på dess öar.
• Gårds- och bymiljöer och kringliggande odlingslandskap.
• Äldre kulturmiljöer i jordbrukslandskapet, som ängs- och hagmarker.
• Kilsbergens gruv-, hytt- och bruksmiljöer och industrimiljöer på landsbygden.
• Nedlagda järnvägssträckningar; Pålsbodabanan, Svartåbanan och Ervalla-Järle-Nora.
• Ålderdomliga vägsträckningar med bevarade alléer och broar. Vägarna följer ofta åsar och de förbinder de gamla byarna och boplatserna och kännetecknas av att fornlämningar är vanliga vid sidan av vägarna.
• Sjösänkningens landskap väster om Hjälmaren och Kvismaren som bär prägel av de stora sjösänkningarna som genomfördes vid 1800-talets slut med syfte att öka de odlade arealerna.

Staden Örebro

Örebro är Närkes enda medeltida stadsbildning som växte fram vid ett strategiskt läge för handel med järn från Bergslagen och för kommunikationer inom riket. Den långa kontinuiteten ger en mångfald av kulturmiljöer, såväl fornlämningar under mark som kulturhistoriskt intressanta bebyggelsemiljöer. I staden finns många modernistiska byggnader och bostadsområden av hög arkitektonisk kvalitet jämte 1800-talets och det tidiga 1900-talets täta stadskärna.

I stora drag har fem epoker format staden Örebro som ger de grundläggande dragen i stadens karaktär:

• Den medeltida staden på Örebroåsen.
• Den tidigindustriella staden som planerades och byggdes ut efter rutsnätsplaner efter stadsbranden 1854.
• Industristaden som växte fram under det tidiga 1900-talet med fabriksbyggnader och bostadskvarter i stadsdelarna Öster och Väster, koloniområden och egnahemsområden.
• Efterkrigstidens grannskapsplanering och bostadsbyggande.
• 1950- och 1960-talets sanering av den äldre bebyggelsen i stadsdelen Söder och framväxten av ett modernistiskt centrum för konsumtion, kultur och bilism.

Riksintressen

I Örebro kommun finns 13 områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Dessa presenteras i kapitlet Riksintressen.

Fornlämningar

Fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider som är uppkomna före år 1850, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Fornlämningar regleras av kulturmiljölagen och det är förbjudet att utan tillstånd från Länsstyrelsen ändra eller skada en fornlämning.

Kulturreservat

Örebro kommun beslutade år 2010 om att bilda två kommunala kulturreservat enligt miljöbalken 7 kap. 8 §; Karlslund och Sommarro. Särskilda reservatsföreskrifter och skötselplaner finns. Avsikten är att vårda och bevara värdefulla kulturpräglade landskap med såväl höga natur- som kulturvärden. Områdena speglar en del av stadens förindustriella historia och ingår samtidigt i den krans av skyddade grönområden som omger staden. Byggnader, anläggningar, lämningar och marker ingår i reservaten, som till största delen är i kommunal ägo.

Värdefulla kulturmiljöer

Särskilt värdefulla kulturmiljöer är sådana som på olika sätt berättar kommunens historia. En förutsättning för att kunna värna och utveckla kulturmiljön är att ha god kännedom om bebyggelse och miljöer med kulturvärden så att kulturmiljöintresset kan vägas gentemot andra intressen vid planering och lovgivning. I Örebro kommun har kulturmiljövärden i staden och på landsbygden därför identifierats i en kulturmiljöinventering. I den centrala tätorten Örebro har all bebyggelse uppförd före år 1979 inventerats. I stadens ytterområden, i övriga tätorter i kommunen och på landsbygden är inventeringen mer översiktlig.

Bedömningen av kulturmiljövärdet görs i tre nivåer som är kopplade till plan- och bygglagens bestämmelser. Kulturmiljöinventeringen är ett verktyg för att uppfylla plan- och bygglagens krav på förvanskningsförbud för särskilt värdefull bebyggelse och varsamhetskravet som gäller all bebyggelse. Enligt beslut i Byggnadsnämnden är kulturmiljöinventeringen kommunens kunskapsunderlag i kulturmiljöfrågor. Kulturmiljöinventeringen behöver kompletteras kontinuerligt för att vara ett aktuellt planeringsunderlag. Kunskapsunderlaget beträffande kulturvärden i de mindre tätorterna och landskapet bör fördjupas.

För bebyggelsen i centrala Örebro finns ett bevarandeprogram antaget av Kommunfullmäktige år 1988. Det är begränsat till centrala staden och bebyggelse uppförd före år 1940. Det är dock fortfarande ett juridiskt giltigt dokument.

Till de värdefulla kulturmiljöerna inom Örebro kommun hör också byggnadsminnen, kyrkliga miljöer och begravningsplatser som regleras av Kulturmiljölagen.

I översiktsplanens karta presenteras ett urval av värdefulla kulturmiljöer.

Ställningstaganden för kulturmiljö

STÄLLNINGSTAGANDEN

• Kulturmiljövärden ska alltid beaktas. Tillägg, förändringar och ombyggnader ska, liksom tillkommande bebyggelse, ta hänsyn till och samspela med befintliga byggnaders, bebyggelseområdens och landskapets värden och kvaliteter.
• I samband med förändring och förnyelse ska en plats kulturmiljövärden identifieras och analyseras.
• Utpekade riksintressen för kulturmiljövården ska skyddas mot sådana åtgärder som påtagligt skadar värdena såväl i området som i dess närområde. Vid exploatering eller planarbete i anslutning till ett område av riksintresse för kulturmiljövården ska därför påverkan på riksintresset utredas.
• Kulturmiljöinventeringen ska vara utgångspunkt för kommunens bedömningar i frågor som rör bebyggelse och kulturlandskap, i staden och på landsbygden. Behovet av aktuella planeringsunderlag ökar när staden genomgår stora förändringar. Det innebär bland annat att Kulturmiljöinventeringen behöver fördjupas och kompletteras kontinuerligt för att vara ett aktuellt planeringsunderlag.
• Byggnader och områden som redovisas i bevarandeprogrammet och som röda och blå markeringar på kartan i kulturmiljöinventeringen, betraktas i regel som särskilt värdefull bebyggelse eller särskilt värdefulla bebyggelseområden enligt Plan- och bygglagen.
• Särskilt värdefulla kulturmiljöer och byggnader bör skyddas i detaljplaner eller områdesbestämmelser. De områden som berörs av exploateringsintressen eller andra starka motstående intressen ska prioriteras att ge ett skydd.
• Det finns utmaningar i att med en snabb byggtakt upprätthålla de kvaliteter och värden som finns i kulturmiljön. För att bättre möta samhällsutvecklingen ska en kulturmiljöstrategi tas fram vars syfte bland annat ska vara att identifiera lämpliga arbetssätt och prioritera framtida insatser för kommunens kulturmiljöarbete.