En interaktiv musikupplevelse i den anpassade grundskolan

Vi åkte till Svealundsskolan och fick uppleva en konsert där eleverna verkligen stod i centrum.

Fritt spelrum bjuder in eleverna till en musikalisk resa genom skog, hav och land, där allt från vibrafon och marimba till gitarr, elbas, chimes, maracas, mikrofon och mellotron får ljuda. Ljus och ljud växlar mellan teman inspirerade av de fyra elementen: jord, vatten, luft och eld. Under konserten får eleverna dessutom själva prova på flera av instrumenten.

Lyfter elevernas roll

Konceptet med interaktiva konserter har sina rötter i Storbritannien och har vidareutvecklats av gruppen i Sverige. Upplägget bygger till stor del på elevernas impulser och reaktioner – deras signaler styr musikens riktning. Musikerna fångar upp rörelser, ljud och uttryck och låter dem forma musiken i stunden. Resultatet blir att ingen konsert är den andra lik.

– Vi vill att eleverna känner sig delaktiga, att de får vara med och påverka och skapa tillsammans med oss. Förhoppningsvis tycker de att det är roligt med musiken och alla instrument, säger Emma Nordenstam.

– Med musikernas hjälp kan barnen uttrycka sig och vara aktiva medspelare oavsett funktionsvariation eller rörelsehinder, säger Lucy Rugman.

Barbro Lindgren och Georg Riedel som utgångspunkter

Konserten utgår från fyra dikter i boken Gärna ville jag vara ett träd av Barbro Lindgren och från musik av Georg Riedel. I samarbete med Örebro bibliotek har alla elever i förväg fått ett eget exemplar av boken. Genom samarbetet får eleverna också möjlighet att lära känna biblioteket och upptäcka vilka resurser som finns för familjer med barn med funktionsnedsättning.

En trygg plats utan prestation

Föreställningen handlar inte bara om musik och poesi, utan också om mötet – och om att skapa en atmosfär där alla vågar delta.

När eleverna anländer möts de redan utanför lokalen av Lucy och Emma, som med öppna gester och lugna röster hälsar dem välkomna. De använder tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) för att förstärka kontakten och inkludera alla elever.

De berättar att de har förberett något, men undviker medvetet uttryck som spännande eller roligt. Det är en del av deras förhållningssätt: att tona ned allt som handlar om prestation och värdering.

Samma tanke präglar konserten. Inga värderande uttryck som vad duktig du är används. Det som uppstår i rummet får vara precis som det är.

– De är värdefulla, vi är värdefulla. Det är en jämlik situation, säger Emma.

– Vi försöker ta bort all prestation, för att eleverna ska våga. Om alla känner att vi får vara här och vi får vara som vi är så brukar det gå som en dans, säger Lucy med ett leende.

Tanken är att den trygga atmosfären, utan krav på prestation, ska ge eleverna möjlighet att delta och uttrycka sig på sina egna villkor.

Elevernas nyfikenhet tar ton

Under konserten märks det hur eleverna dras in i musiken. Nyfiket testar de instrumenten och den rekvisita som presenteras för dem. De turas om, byter med varandra och utforskar ljuden tillsammans. En flickas ögon lyser upp när ett lekfullt flöjtljud ekar genom rummet – hon söker blicken hos en kamrat, som för att säga: Hörde du vad jag hörde? Häftigt!

En pojke konstaterar stolt efter en låt: Jag var med på det där! – ett tydligt tecken på hur delaktig han känt sig. En annan pojke vill snabbt lämna lokalen när konserten är slut, och den medföljande personalen noterar leende att det faktiskt fungerade i 35–40 minuter – ovanligt länge, vilket i sig är ett gott betyg på upplevelsen.

En gemensam final på Kulturkvarteret

Projektet avslutas med tre konserter på Kulturkvarteret tillsammans med Svenska Kammarorkestern, som är väl bekanta med upplägget. Konserterna blir en vidareutveckling av det eleverna redan har upplevt på sina skolor – med samma låtar, tecken och känsla av gemenskap, så att alla ska känna igen sig.

– Vi vill erbjuda en avslutande konsert för alla. Många har inte möjlighet att gå på konsert annars, säger Lucy Rugman.

Genom Fritt spelrum får alla elever möjlighet att ta del av musik och kultur på sina egna villkor – både i klassrummet och på Kulturkvarteret, när de möter Svenska Kammarorkestern. På så vis blir musiken en väg till delaktighet, nyfikenhet och gemenskap, där varje elev får möjlighet att vara med precis som hen är.

/Mikael Kindgren, Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro