Resiliens – ett sätt att motverka stress

Många elever idag upplever att de är stressade. Med utbildningsprojektet Resiliens satsar Drottning Blankas Gymnasieskola på att stärka elevernas psykiska hälsa och ge dem verktyg för att bättre kunna hantera förändringar och motgångar. Vi har träffat Anna Gustafsson, förstelärare och tillika resiliensutbildare på Drottning Blankas Gymnasieskola i Örebro, och Tindra Blomquist, som går andra året på Hantverksprogrammet med siktet inställt på att bli stylist. Tillsammans förklarar de vad Resiliens handlar om.

Tindra Blomquist och Anna Gustafsson på Drottning Blankas Gymnasieskola i Örebro.

Att förstärka positiva känslor

Anna Gustafsson förklarar grundtanken med projektet:

– Det handlar om positiv psykologi. Vår hjärna är bra på att automatiskt berätta för oss vad som går dåligt och vad som är farligt eller tråkigt, men att påminna oss om det som är bra är något som vi alla behöver vi träna på. Det går inte med samma automatik.

Genom att förstärka och befästa elevernas positiva känslor är tanken att dessa känslor ska finnas närmare till hands i lägen då eleverna ställs inför olika utmaningar och motgångar i sin vardag.

Startade hösten 2018

Resiliensutbildningen genomfördes för första gången på Drottning Blankas Gymnasieskola under hösten 2018 och riktar sig till alla skolans elever i årskurs 1. Årets åk 2-elever är alltså andra kullen som får genomgå utbildningen.

Undervisningsmaterialet är framtaget av Kristina Bähr, skolöverläkare för AcadeMedias gymnasieskolor, och kommer ursprungligen från organisationen Bounce Forward som driver liknande projekt i England, USA och Kanada.

Tacksamhet – värdefullt att öva

En sak som eleverna har fått träna på är att uttrycka tacksamhet.

Tindra Blomquist berättar om en övning som hennes klass fick göra på det temat. I en särskild skrivbok skulle var och en först skriva ned saker som de kände sig särskilt tacksamma över. Efter att först ha jobbat med detta på lektionstid fick eleverna sedan ta med sig skrivboken hem med uppmaningen att varje kväll skriva ned något nytt som de var tacksamma för.

Det hela mynnade ut i att eleverna också fick skriva ett brev till en person som gjort något som de var tacksamma över.

Tindra tycker att uppgiften var givande:

– Först kändes det lite löjligt att skriva att man till exempel var tacksam för att man har mat på bordet. Men ju mer man började tänka på det desto mer insåg man hur glad man till exempel är för att ens föräldrar gör saker för en. Oavsett vad det är, från det stora till det lilla, så blev det liksom att man kom in mer i ett positivt tänkande och man blev gladare, säger Tindra.

Anna Gustafsson berättar om andra övningar från resiliensutbildningen, som exempelvis hur eleverna får träna på att njuta av det som är vackert eller smakar gott – allt som sagt i syfte att uppmärksamma eleverna på att bejaka sina positiva känslor.

Bra eller dåligt att vara snäll?

Begrepp som 'vänlighet' och 'snäll' tas också upp i utbildningen, ord som Anna menar inte alltid är positivt laddade för eleverna:

– Man vill inte alltid vara 'snäll'. Det låter som att man liksom förlorar på det. Så är det många elever som tänker i början.

Med stöd i Kristina Bährs forskningsbaserade material analyseras begreppen vidare: Vad leder vänlighet till? Vad får det för konsekvenser att människor gör vänliga saker? Vad händer i våra hjärnor när vi gör snälla saker?

Och efterhand växer en ny gemensam förståelse för begreppen fram och orden får en postivare klang:

– Att vara snäll är inte bara att lägga sig ned och ta skit, säger Anna.

Under höstlovet fick eleverna sedan i uppgift att göra Fem vänliga saker. Det kunde vara att hjälpa till med saker hemma, som man annars inte brukar hjälpa till med, eller att ge någon en komplimang.

Fem lektionstillfällen

Grundutbildningen i Resiliens består av fem lektionstillfällen som bygger på varandra; för att förstå pass två måste eleverna först ha tillgodogjort sig pass ett, och så vidare.

Lektionerna genomförs under höstterminen i årskurs 1 och tar ungefär två timmar per tillfälle.

Repetition och fördjupning i åk 2

Eftersom resiliensträning handlar om att öva på ett visst sätt att tänka behövs repetition. Därför genomförs även fyra kortare pass under årskurs 2, i anslutning till mentorstiden. På så sätt ges eleverna möjlighet att repetera och befästa det som de lärde sig under första gymnasieåret.

Anna Gustafsson, förstelärare och resiliensutbildare på Drottning Blankas Gymnasiskola i Örebro.

Anna Gustafsson är förstelärare och resiliensutbildare.

Tankefällor – och hur man undviker dem

Ytterligare en sak som resiliensträningen behandlar är olika slags tankefällor. Anna Gustafsson lyfter fram Tunnelseendet som ett exempel, och beskriver tunnelseendefällan som när man inte förmår att se på en situation ur ett bredare perspektiv utan fastnar i negativa tankar av typen "Nu kommer jag inte klara det här – det är kört."

Vi känner nog alla igen oss. Det är lätt hänt att låsa sig i tunnelseende när man befinner sig i ett väldigt pressat läge.

Anna berättar att det finns många olika slags tankefällor, men för varje fälla finns också en lösning. Och det är det som resiliensträningen tar fasta på, hur man gör för att komma vidare.

Kännetecknande för en reselient person är nämligen förmågan att snabbt ta sig ur den negativa spiralen och hitta konstruktiva lösningar istället för att fastna i det som gick fel.

En fråga till Tindra:

Hur upplever du att resiliensträningen har hjälpt dig med skolarbetet?

– Jag tror faktiskt att det omedvetet har gjort mig till en gladare person överhuvudtaget. Jag har visserligen alltid tyckt om att gå till skolan och så, även om det finns vissa ämnen som jag tycker är tråkigta och inte riktigt har sett meningen med. Men efter att vi har gjort de här övningarna så har jag haft lättare. Även om jag inte vill göra en viss uppgift så har det hjälp mej att se på det på ett positivare sätt.

Stärker gruppen

Anna Gustafsson berättar att utvärderingarna av resiliensutbildningen visar på ett gott resultat. Eleverna tycks överlag nöjda.

Men det är främst på gruppnivå som Anna ser det stora skillnaden.

– Jag kan nog inte se någon större skillnad i elevernas psykiska hälsa individuellt, men jag kan se att det händer något med gruppen.

Hon fortsätter:

– När det till exempel uppstår en situation då eleverna är sura över något, kanske att maten tagit slut en dag, och så kommer jag in och ska ha lektion. Då kan jag direkt återkoppla till resilienstänket och tillsammans försöker vi landa i hur vi bäst tar oss vidare. Och eleverna vet precis vad jag håller på med.

– Så jag upplever att jag kan jobba med motstånd på ett helt annat sätt i grupperna nu. Och jag tycker att det är en bra samarbetsövning för eleverna.

Tindra bekräftar att resiliensutbildningen har stärkt sammanhållningen i hennes klass:

– Man får lära känna varandra på ett helt annat sätt. Man får visa sig sårbar och det är ju ett jättestort steg. Det gör att man får en helt annan respekt och inblick i varför folk reagerar på ett visst sätt. Jag tror definitivt att det öppnar upp en helt annan gemenskap i en grupp.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro

Senast uppdaterad:

Publicerad: