Ett nytt sätt att arbeta med elevhälsa?

Bibbi Larsliden är specialpedagog och har arbetat med barn i behov av särskilt stöd under hela sitt yrkesverksamma liv. Nyligen publicerades hennes masteruppsats Ett nytt sätt att arbeta med elevhälsa? En fallstudie om förebyggande, hälsofrämjande och åtgärdande arbete i ett elevhälsoteam. Vi har fått en pratstund med Bibbi.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Efter att själv ha jobbat med elevhälsa i åtta år visste jag att detta absolut inte var enkelt. Man kunde inte själv hålla i de här insatserna utan man behövde rektor och övriga professioner med sig. När jag sedan arbetade på Specialpedagogiska skolmyndigheten fick jag hålla i nätbaserade kurser i syfte att höja elevhälsokompetensen ute på skolorna, och efter att ha handlett över hundra barn- och elevhälsoteam såg jag att det var likartade svårigheter som hela tiden återkom. Ofta handlade det om brandkårsutryckningar och akuta insatser i ett allt snabbare tempo. Alla upplevde samma sak. Det var så jag kom på tanken att skriva om detta.

Vad handlar masteruppsatsen om?

– Vi får följa en skola och deras barn- och hälsoteams långsiktiga arbete utifrån två frågeställningar: (1) Är den studerade elevhälsan ett gott exempel på hälsoarbete? (2) Om det är så, hur har elevhälsans arbetssätt uppstått och hur vidmakthålls det?

Vilka tycker du är de viktigaste resultaten?

– Det är fyra saker. Det allra viktigaste är rektors roll, att rektor leder, håller i och utvecklar sin elevhälsa. Rektor behöver vara lyhörd, orädd att ta beslut och närvarande på elevhälsomötena. Det är också viktigt att det finns en enkel och lättillgänglig väg för lärarna in i elevhälsan. Krångliga "remisser" eller blanketter för att få tillgång till elevhälsoteamets professionskunskap skapar bara merarbete för lärare och i en del fall orkar man inte ens formulera ner dessa för att få tillgång till elevhälsoteamets stöd. En tredje viktig sak är prestigelöshet, att elevhälsoteamet jobbar nära tillsammans med en holistisk syn på eleverna och att allt man gör ska vara för elevernas bästa. Ytterligare en viktig sak är att elevhälsoteamet har regelbundna träffar och att man träffas ofta. Detta barn- och elevhälsoteam träffades tillsammans med lärarna flera gånger i veckan och en gång i månaden metareflekterade man över sitt arbete, då utan pedagoger och rektor. Utöver detta fanns tre tillfällen per vecka då lärare enkelt kunde boka upp sig för att komma in i elevhälsan.

Var det något som överraskade dig?

– Det som överraskade mig var att rektorn var så närvarande i elevhälsoarbetet. Man hör ju hela tiden att rektorer är så klämda mellan många saker, elever, lärare, föräldrar, politiker, lagar, kompetensutveckling och så vidare, men den här rektorn upplevde att han faktiskt sparade tid med ett närvarande förhållningssätt. Genom att lägga mycket tid på att arbeta förebyggande kunde man spara ännu mer från det som annars hade varit åtgärdande.

Vem kan ha nytta av dina resultat?

– Alla elevhälsoteam i Sverige. De som känner att de redan gör många av dessa saker kan känna sig bekräftade och hålla i de sakerna medan de som har svårt att komma igång eller känner att de står och stampar kan få idéer om hur man kan använda sina krafter rätt, att vända och vrida lite på sina arbetssätt. Alla barn- och elevhälsoteam har olika förutsättningar, de är unika och på grund av detta kan inget barn- och elevhälsoteam kopiera andras arbetssätt och modeller och tro att utfallet blir lika på deras specifika skola. Det gäller att förändra sitt arbetssätt utifrån de egna förutsättningarna, men goda exempel kan ge inspiration och idéer om på vilket sätt barn- och elevhälsoteam kan gestaltas.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro