OpenArt Biennale Sök

OpenArt

Fikret Atay

Fikret Atay är förutom utställare här på Konsthallen, och curator för den här utställningen ”Fragments of the future”, även Örebro kommuns fristadskonstnär sedan 2017. Som vi ser här är han framförallt mediekonstnär med en rad uppmärksammade videoverk bakom sig sedan han tog sin universitetsexamen från Dicle universitetet i Turkiet.
Född och uppvuxen i staden Batman nära den irakiska gränsen har han som många andra upplevt motsättningen mellan östliga och västliga kulturer, mellan medborgare och militär närvaro, tradition och uppbrott, mellan att bli kvar i sin egen kultur eller migrera undan förtryck till en annan främmande.
Det präglar hans konst som ofta kännetecknas av motsatser mellan en marginaliserad kultur och en överflyglande auktoritär statsmakt. Det är dock sällan i tydliga konfrontationer som han visar så att säga sårkanten i det vardagliga, utan i den tysta protesten mot det som är den offentliga sanningens tystnadskultur mot exempelvis minoriteter.
Hans arbetssätt är filmiskt och ofta berättande. Han knyter gärna an till filmhistoriska referenser, eller parafraserar dem.
Migrationstemat finns ofta närvarande i hans verk och även här på Konsthallen i ”The Flood”, som starkt knyter an till den migrationsvåg som sköljde över Västeuropa för några år sedan nu. De många farliga resorna över Medelhavet går igen i det här verkets iscensättning. Verket slutar dessutom med en öppen fråga om såväl hur många som faktiskt aldrig kom iväg och hur en tid av fake news osäkrar all läsning av ”sann” sanning i såväl traditionella medier, som på nätet i olika flöden med dold agenda och oklara källor.
I det andra verket smälter han samman en kurdisk tradition som visar sig lika traditionell men närmast bortglömd här: by-trumman. I äldre tid var det by-trumslagarens uppgift att kalla samman befolkningen när något viktigt inträffat eller saker skulle kungöras.
Fikret Atay låter trumslagaren passera genom centrala Vivalla där många nationaliteter bor. Genom verkets iscensättning blir det både ett uppväckande av en lokal tradition vars verktyg i dag förvaras på museum och en gemenskap över skilda kulturella hemvister.