OpenArt Biennale Sök

OpenArt

Erika Stöckel Sverige

Jag inspireras av min egen kropps närvaro i olika situationer – på badhuset, i spegeln eller i sängen.
Mitt medium är skulptur och keramik mitt främsta material. Skulpturerna kan verka komma från en
fantasivärld, men talar samtidigt direkt till vår egna fysik och pekar mot en inre dialog. Jag
fascineras av kroppsliga detaljer och gömställen som valkar på magen, gropar i låren samt
öppningar som mun och anus.
Under det gångna året har jag simmat regelbundet och fascinerats av miljön i omklädningsrummet
på badhuset. Här möter jag andra kroppar, vissa med kläderna på redo att lämna lokalen, andra
nakna på väg mot duschen. Gamla damer, kvinnor i min egen ålder, tjejer i tonåren och mammor
med sina döttrar. Här är blicken annorlunda, andras blick på mig och sedermera min egen blick på
andra och mig själv. Jag upplever en tyst överenskommelse om en typ av gemenskap. Nakenheten
är inte sexualiserad eller kompetitiv utan snarare förlåtande och accepterande. Kroppen är liksom
bara kropp. Badhusbesöken har fått mig att vilja undersöka kroppens materialitet i den här miljön.
Den organiska och mjuka kroppen i kontrast till det kaklade, klorluktande, blöta, stundvis smutiga
omklädningsrummet.
Humor är också viktigt för mig, speciellt när det kommer till titlar. Jag vill göra dem personliga och
i och med att de har ett organiskt och mjukt uttryck behöver de hårda namn för att tuffa till sig.
Detta är också ett sätt för mig att skapa en närmare relation mellan mig och skulpturerna.
Mitt arbete är inte linjärt utan sker i ett flöde där jag skapar nya objekt som utökar min egen
bildvärld. Skulpturerna används och återanvänds i olika konstellationer, lite som ett arkiv där jag
kan plocka ihop olika skulpturer för olika projekt.