OpenArt Biennale Sök

OpenArt

Thomas Hirschhorn

En bild stor som en reklamaffisch med ett innehåll som delvis är pixlat men som leder tankarna till ett terrordåd, en bilbomb, någon annanstans I världen. För det är så vi oftast konsumerar bilder av våld och död – på ett geografiskt avstånd via ett nyhetsmedium eller på datorskärmen genom surfande på nätet.
Thomas Hirschorn är en av den samtida konstens mer kända namn, känd för sin kritik av hur vi och vår verklighet/verklighetsuppfattning påverkas av teknologier och medier.
Hans omtalade serie ”Pixel-Collage” representeras här på Konsthallen av bild nummer 37. Den väcker en vag obehagskänsla men är ändå en av de ”snällare” i serien.
Mättnad är det ord som bäst täcker det flöde av bilder som vi har tillgång till i samtiden, inte minst i digitala medier. Nätet genomkorsas av dem, och just på nätet av ocensurerade bilder som traditionella medier besparar oss antingen genom att inte lägga ut dem alls eller att just pixla det värsta i syfte att skydda offrens identitet och integritet.
Det är våldsamma och verkligt otäcka bilder av krigsoffer i Syrien, Gaza eller på andra håll där konflikter drabbar i allt större utsträckning civilbefolkningen. Inte minst barnen vars stumma röster hörs i Anri Sallas verk här i samma utställningslokal.
Thomas Hirschhorn ställer frågan till oss alla som står inför den här bilden vad detta flöde gör med oss som människor. Hur våldet och reklamen stundtals flyter samman i bildflödet och gör oss i värsta fall likgiltiga och avtrubbade.
Att se bilder av våld är inte att förstå sammanhangen omedelbart. I sin konstnärliga bearbetning vill Hirschorn här leda oss in i ett sönderdelande av det massiva och bitvis helt oöverskådliga flödet. Han vill få oss att stanna upp och faktiskt riktigt Se, vilket vi i vanekonsumerandet faktiskt inte riktigt gör. Det är i de enskilda händelserna som ett verkligt offer för våld blir synligt men blir samtidigt som ett ställföreträdande exempel på ohyggligheten något allmängiltigt.
Thomas Hirschorns bildserie utmanar oss alla i vår kluvenhet som människor att på ett voyeristiskt sätt vilja se det hemska men samtidigt göra det osett. Det hemska kastas tillbaka som en osmältbar ohygglighet. Thomas Hirschorn vill att det skall bli till bildsår i oss som sedan kan läka den sjuka av blindhet vi alla lider av i samtidens bildflöde.