OpenArt Biennale Sök

OpenArt

Gudlaug Mia Eythorsdottir

En utställningsserie på Reykjaviks konstmuseum sommaren 2015 hette ”Konstschlager”. Ett ord som förenar det ”fina” ordet konst med det mer ”folkliga” schlager. Och det var heller inget konstigt med att Gudlaug Mia Eythorsdottir var en av utställarna. Isländsk konst är starkt lierad med en lika stark populärmusikalisk tradition i landet. Den skall inte förväxlas med typ Svensktoppen här i Sverige, utan är en avantgardistisk och starkt experimentell musikkultur. Det är som sagt ingen tillfällighet att Gudlaugs skulpturer gick in under programserien, hon tillhör den intima musikaliska familjebildning som finns på Island. Där ingår Helgi Thorsson och Shoplifter som är utställare här på OpenArt i år. De har alla mötts i olika konstellationer. Det finns en bokstavligt talat färgstark tråd till världsstjärnan Björk som är sprungen ur samma isländska pop-kulturella mylla.
I minigallerierna vid Storbron visar Gudlaug Mia Eythorsdottir nyproducerad skulptur som är en bra introduktion till hennes konst.
Hennes skulpturer är ofta lekfulla, färgglada och fullständigt respektlösa i sin hållning till en klassicistisk skulptur-kanon. Man skulle kunna kalla den barnkammar-estetik. Den är karamelligt infallsrik i två och tre dimensioner. Det enda normativa i denna bildvärld är att det inte finns några normer. Henne spontana uttryck föds ur ett prestigelöst förhållningssätt till vad konst kan och får vara, utan högtravande akademism.
Att de isländska bidragen till årets OpenArt känns sprungna ur samma källa beror på att isländsk konstpraktik inte är lika lång och traditionstyngd som i andra av de nordiska länderna. På Island växte den moderna konsten fram under sent 50- och 60-tal med den samtida Fluxus-rörelsen. Man samlades – med en rad lokala uttryck – kring begreppet fluxus som betyder flöde i meningen gränsöverskridande. Fluxus innebar att vara i framkanten av där konsten precis formerades innan någon styrande -ism hunnit utvecklas.
De isländska bidragen i år visar att det fortfarande gäller. Det är som med landets unga berggrund – den rör på sig och förändras ständigt.