OpenArt Biennale Sök

OpenArt

Helgi Þórsson 1975 Island

Kan man tala om en typisk isländsk konst i en tid av globaliserad samtidskonst? Svaret är ja vilket de isländska bidragen på årets OpenArt visar med eftertryck. Island är ett märkligt land med en befolkning som inte är fler än en medelstor europeisk stad, en stadsdel i Shanghai. Ett land av motsatser och en konsthistoria som är kort och olik övriga nordiska länders.

Helgi Thorsson är en bra representant för isländsk samtidskonst – liksom sina tre medutställare. Vi tänker nog alla på artisten Björks fantastiska scenografier och kläder i frågan om en okonventionell approach. De populärkulturella referenserna går igen i Helgi Thorssons konstnärliga verksamhet. Som så många andra av hans kollegor ryms en experimentell avantgardistisk musikkultur tillsammans med bildkonst och andra mediala uttryck.
Han är multimediakonstnär som med en medvetet stillös konst bryter upp färdiga förväntningar för nya upplevelser i ett rikt och myllrande spektrum av uttryck.
Här på Våghustorget står en liten kiosk som ser ut som ett mellanting mellan en kvinnotorso och ett hundhuvud hämtat ur en tecknad Disney-film. I kiosken kan man köpa likadana skulpturer i mindre skala för att ta med hem och lite annat ”smått och gott”. Det är en ironisk blinkning till konstens två motpoler: finkulturens estetiska kvalitetsmått och konstkommersens penninghunger manifesterad som fingertoppskänslig populism.
Helgi Thorsson arbetar som sina kollegor inom den isländska konsten med anti-estetiska uttryck. En gång starkt influerade av den modernistiska fluxus-rörelsen vill konsten bryta sönder gränslinjer och vad som går an. Kiosken är ju förvirrande i sin amorfa, alltså formlösa, form. Här finns ingen klassisk tradition utan en spontan tillfällig och impulsiv som bär svaga likheter med både ett djur och en människa.
Helgi Thorsson för samman oförenligheter formade med glatt humör och ett politiskt provocerande men uppfriskande anti-estetiskt anspråk. Här finns inget sött i gängse mening men en helt underbar idé att fult och fint är vad man gör det till – för sig själv.