OpenArt Biennale Sök

OpenArt

70Videoroom Xenia

Xenia Popaja 1985, Banja Luka, Bosnien. Bor och arbetar i Örebro, Sverige

Frihet är något jag alltid sökt mig till. Genom hela livet. Inom allting jag har gjort. .I ett samhälle som försöker, i mitt tycke, hålla oss väldigt låsta och instängda är det magiskt att kunna resa till en värld som är helt fri från regler och måsten – Konstens värld. Som person kräver jag förändring näst intill hela tiden. Därför skiftar mitt konstnärskap mellan olika tekniker och stilar, och på det sättet hittar jag nya sätt att uttrycka mina tankar, reflektioner och känslor. Kan inte låta bli att inspireras av allt. Från dofter till musik, från nedstämdhet till lycka. Jag har många idéer, och med tiden som min fiende, har jag varit tvungen att lära mig att arbeta snabbt och effektivt för att hinna genomföra det jag har föreställt mig innan nästa idé kommer och tar över mig. Som en nyförälskelse, varje gång. Då finns inget annat i hela världen.

”Ingenting är någonsin som det verkar” (år 2014) Bara för att något verkar vara på ett särskilt sätt betyder det inte att det egentligen är så. Idag när mycket styrs av reklam, nyheter och kanske mest av allt sociala medier är det lätt att stundtals tappa perspektiv. När vi till exempel ser bilder och statusuppdateringar från våra vänner på FB så tror vi att vi vet vad det är för liv dom lever. Dock har vi egentligen ingen aning. För det vi ser är bara en bråkdel. Den bråkdelen som förmedlaren vill att vi ska se. Inspirationen till detta verk kom genom att jag iakttog komikern Russell Brand. På nyheterna rapporterade man om hans “skandalösa” beteende, diskuterade hans liv från både nu och förr utan att någonstans nämna att det här kanske är en människa som mår väldigt dåligt. Därav det “extrema” beteendet. Bara för att en människa har pengar, beröm och kan betala sig ur det mesta betyder inte det att den är en lycklig människa. Här ser vi överklassen, arbetarklassen och någon sorts högre makt som alla måste stå till svars inför.

“Sömnlöshet” (år 2017) Det är under tiden vi sover som vår kropp och själ får en chans att återhämta sig, reparera sig och förbättra sig. Att uppnå en bra sömnkvalitet har dock blivit svårare än någonsin förr. Med plingande mobiltelefoner, datorer, spel, och andra “onaturliga störningar” blir vi mer och mer stressade och har svårare att släcka våra hjärnor när vi ska göra bland det mest naturliga som finns -sova. Vilket i sin tur kan leda till att man inte kan samla sina tankar, är långsammare, glömmer snabbare, ökar risk för att man utsätter sig för en olycka, drabbas av ångest, hallucinationer, depression, kan ge liknande effekter som vid akut hjärnskada med mera. Kroppen och psyket bryts sakna ner. Idag söker fler och fler människor hjälp för att lyckas få bra sömnkvalitet. Dessvärre får långt ifrån många den hjälpen dom behöver. Sömnbrist är en av dom största och genom tiderna mest använda metod för tortyr.

 

”Medan det växte” (år 2017) I allting vi gör, i allting vi är, i allting vi vill vara och åstadkomma krävs oftast tålamod. Tålamod för att låta det gro, tålamod för att acceptera, tålamod för att lyckas, tålamod för att läka. Men just tålamod är något vi idag har mindre och mindre av. I en supersnabb värld där vi är bortskämda med att få precis vad vi vill i nästan exakta sekunden som vi önskade oss det tappar vi vikten av att låta vissa saker ta tid. Vi går miste om längtan, om uppskattningen och kanske värst av allt stoltheten, en känsla av fullbordan. Påskynda inte det som behöver tid och näring för att växa. För livet är inte bara önskningar och uppfyllda önskningar, livet är allt däremellan.