OpenArt Biennale Sök

OpenArt

80Opresores oprimidos (opressive opressed)

Leidy Chavez & Fernando Pareja *1989, Popayán, Colombia. Bor och arbetar i Popayán, Colombia. *1979, Popayán, Colombia. Bor och arbetar i Popayán, Colombia.

Teknik: Installation, strobe animation med vax-ramar. Papp, trä, akryl och elektriska element. Mått: 23 cm hög x 117 cm i diameter.

Om forskning och innehållet i verken.

Utgångspunkten för våra arbeten är vårt intresse för forskning inom film och animation och användningen av olika kunskapsgrenar som arkitektur, maskinteknik, elektronik, optik och ljud. Syftet är att belysa de mekanismer för representation och reproduktion av den rörliga bilden som skiljer sig från den konventionella. Denna forskningsresa har lett oss fram till konstruktionen av stroboskopiska animationer som omvärdera uppfattningen av de sätt på vilka du kommer åt den rörliga bilden i dag. Dessa animationer problematiserar begrepp som handlar om visualiseringsteknik, och även föråldrad sådan, som har en viss grad av intresse i de föreslagna scener och karaktärer som spelas upp i bildmaskinerna. Scenerna som visas uttrycker eufori och drama i rörliga kroppar från utvalda verkliga händelser och presenterade som möjliga historiska dokument i situationer som speglar väpnade konflikter på tillbakagång, demonstrationer och studentprotester, tvångsförflyttningar och nyckfulla handlingar som drabbar massorna, en produkt av rädsla och ideal i vår tid.

STROBE om Animation
När vi ser en film, kan vi resa från en plats till en annan och ändå se samma vy på skärmen, styrd av filmens regissör. Vi vet att filmen utvecklades tack vare uppfinningen av fotografin. Och detta är anledningen till att filmens ”cyklopöga”, sprunget ur den fotografiska bilden, fortfarande är en begränsning idag – våra två ögon på endast ett öga.

Den colombianska konstnärsduon Fernando Pareja & Leidy Chavez stroboskopiska animationer strävar efter att överträda denna begränsning. Detta realiseras i specialbyggda mekaniska bildmaskiner med modellerade skulpturer i bivax som i tre dimensioner och med en viss funktion, utan att använda traditionell apparatur för videouppspelning, som bildskärmar eller projektorer. Bildmaskinernas animationer skapar ett starkt estetiskt alternativ till den rörliga bilden, eftersom tekniskt sett, den ifrågasätter konceptet vi har om den tredje dimensionen, med säte i videokonst, film och tv.

Bildmaskinernas förmåga att förstärka den rörliga bilden som alstras, kan skapa symptom på ångest och förvirring hos betraktaren, men är primära mekanismer som drabbar oss på plats och är oberoende av att det är en animation. Upplevelsen kopplas istället till vår uppfattning av det fysiska, hur vi ser saker varje dag, men med möjlighet i gestaltningen att ställa in distansering genom en viss tidsperiod i den animerade skulpturen.

För att förstå graden av det tredimensionella i dessa animationer är det inte tillräckligt att se det som ”fotografiskt” eller fångat av en videokameras traditionella positioner; ditt mål måste vara att se det som en personlig erfarenhet. Inne i ett mörklagt rum stegras dessutom en nivå av nyfikenhet som ökar upplevelse till en nivå vi inte är så vana vid att uppleva. Dessa möjliga sätt att observera den rörliga bilden, genererar en återgång till barndomens nyfikenhet, en längtan att förundras över hur saker fungerar och varför dessa skulpturer – som egentligen står stilla – rör på sig.


© Sofie Isaksson / OpenART