OpenArt Biennale Sök

OpenArt

40Árbol de lágrimas

Rodrigo Facundo *1958, Ibague, Colombia. Bor och arbetar i Bogotá, Colombia

”Tree of Tears”-projektet bygger på begreppet ”dialektisk bild” av Walter Benjamin. Med utgångspunkt från hans metodiska förslag syftar verket till att presentera, här och nu, historien om exploateringen av gummi i Amazonas och afrikanska ekvatorn skogar. Genom en ”konstellation av bilder” syftar verket till att för betraktaren visualisera den dialektiska spänningen mellan de materiella spår av det förflutna och nuvarande akuta miljöförhållanden.

”Tree of Tears” är en installation bestående av ritningar, fotografi, skulptur och meningsfulla objekt. Jag är intresserad av att visualisera det förflutna, att föreslå en alternativ modell av historieskrivning, enligt Walter Benjamins modell. En historia som är nära kopplad till den västerländska civilisationens fixering vid ”framsteg”, det är en metod för att övervinna en auktoritär och linjär historieuppfattning, vars barbari speglas i de sista fragmenten av gummiindustrins koloniala historia. ”Tree of Tears” fokuserar på fragmenten av det förflutna, men som fortfarande existerar och verkar. Det är en historia om konflikt i färskt minne hos de nationer som var indragna i den koloniala relationen runt gummi-industrin.

Vi skapar en föreställning om världen och vår egen bild av den genom andra bilder. Men att ta in andras bilder för att bygga din egen, är inte konfliktfritt. De dagliga bilder som strömmar genom media, filtreras av politiska, etiska och ekonomiska faktorer. Förutom dessa spelar andra faktorer in som blandas med betraktarens erfarenhet och kulturell bakgrund.

De fysiska och psykiska element som ingår i seendeprocessen har många varianter och funktioner, som kan vägas in som en akt av tolkning och skapande. Jag undersöker i mitt arbete produktionen av bilder och seendepraktiker. Som medveten åskådare funderar jag på den visuella produktionen och dess varaktighet över tid, i ett sammanhang där vi bombarderas av intryck som fragmenterar verkligheten. Det är i dag en del av vår vardag.

För mig är bilden en teater för konstruktion av identitet, en plats för artificiellt minne, ett verktyg och samlingsplats för samtidens diskursiva samtal, argument, och idéer. Jag samlar bilder från olika medier, re-kontextualiserar, skapar tillfälliga relationer, belyser den moraliska dimensionen hos fotografi och dess relation till tid och minne. Jag gör det utifrån övertygelsen att i ögonen finns en etisk och existentiell ingrediens.

Jag vill skapa relationer mellan bilder från olika epoker, sociala och historiska sammanhang, för att visa hur händelserna är relaterade i tid, hur de påverkar varandra, vilket skapar en väv av olika tider och kulturer, ett multipelt och ett mångfaldigt fält, glapp och diskontinuiteter.


© Sofie Isaksson / OpenART