Kristina Lindberg

Född i 1981 i Åkers styc­kebruk, Sverige. Bor och arbetar i Örebro, Sverige.

150612_FotoSusanneFlink_webb_MG_4835

Ett träd är ett träd är ett träd är ett träd

Till OpenART har jag återskapat ett träd av virke från en mängd olika trädslag. I samband med byggandet av skulpturen gick mina tankar kring hur den skulle kunna komma att fungera materiellt, ontologiskt och ekonomisk i förhållande till sin omgivning. Vidare funderade jag också på hur jag kunde förhålla mig kritiskt till ett arbete som är så inriktat på produktion och distribution.

Ibland kommer jag på mig själv med att hysa en obstinat motvilja till att arbeta som en entreprenör och därmed indirekt stärka marknadssamhällets villkor. En destruktiv passivitet infinner sig som också blir ett ställningstagande. Samtidigt så finns där en okuvlig vilja att just arbeta och forma det gemensamma. Denna vilja sträcker sig långt över gammal Luthersk arbetsmoral, och struntar i huruvida det jag skapar tillgodoser en efterfrågan eller skapar mening och välstånd. Att återskapa ett träd av uppsågat virke blev ett sätt att förhandla dessa dualistiska tankegångar. Ett sätt att röra sig framåt och bakåt i tiden på samma gång, där det producerade objektet till slut (och ändå) hamnar i sitt utgångsläge eller i alla fall i ett slags spekulativt status quo.

Artist Statement

Jag tror att den industriella revolutionen och sedermera övergången till ett informationssamhälle berövade människan på att vara en aktiv medskapare i sin omgivning. Vi möter och hanterar inte längre de material och fysiska ämnen som omger oss. Den kreativa akten och känslan inför hur ett material beter sig då man böjer, formar och putsar det är inte längre ett naturligt inslag i vår vardag. Dessa moment automatiserades och delegerades bort för länge sen. Trots det har just tingen och materialen som utgör dem kommit att bli viktigare för oss, samtidigt som vår förståelse inför hur de är skapade har försvunnit ur det kollektiva medvetandet. 90 % av det sena 1900-talets arbeten har inte existerat på 50 år.

I mitt konstnärskap använder jag mig av enkla handverktyg för att bygga skulpturer som på ett självbiografiskt sätt berättar om sin egen materialitet, form och tillblivelse. De är gjorda genom arbete – de talar om arbete. Med utgångspunkt i detta utforskar jag vidare hur individens fysiska arbete och kollektivets teknologiska och kapitalistiska kultur både stöper och värderar kroppar. Subjekt som objekt, människa och ting, material som material. Jag betraktar även både mig själv och min praktik som ytterligare ett material som oundvikligen formas av det ofta krävande arbetet med skulpturerna. På detta sätt luckras gränserna mellan jaget, arbetet och objektet upp och frågan om vad som egentligen är subjekt eller objekt uppstår. Tinget eller människan?

www.cargocollective.com/kristinalindberg